Friday 20th of November 2009
SORRY FAN. Att det dröjt så långt innan coverage ifrån Manchester kommit upp är helt enkelt att ingen har haft energi nog att använda bokstäver, siffror, ord och meningar på ett läsvänligt sätt. Enjoy. Day 1.
Våran pålitlige chaufför Kent Kenta Hajen Koa Lundgren hämtar upp hela gänget tidigt på morgonen. Självklart var Ante lite sen, men det är lugnt, till våran stora förvåning så vaknade han iallafall. På Landvetter så var det sagt att Ante skulle bjuda på helrör, så blev inte fallet, han köpte sig en macka och en halv stock snus istället. Lundgren glömde alla sina pengar hemma och fick ringa Siv-plånbok för en digital överföring. Pengar och växling löste sig och vi slog oss ned i baren. Vi glider på planet, sist av alla... no shit... Vi märker samtidigt att det är kanske tidernas minsta plan vi flyger med. Jag vet iallafall att jag som ung haft ett uppblåsbart plan som var större än detta plan City Airlines försåg oss med. Att det skulle vara ett plan fyllt med Unitedsupportrar stämde inte riktigt heller då det var med Scouse bastards(Liverpoolfans) än Unitedfans på planet. Men "First Poker", "Poker Magazine" och "Offside" var tre tidningar som fick denna gudsförgätna flygtur att gå lite snabbare... vips så var det inflygning mot Manchester och resan kunde ta fart på allvar.
Vi landar på Manchester Airport och skall ta oss igenom tullen... då blir Ante, VEM ANNARS?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!, stoppad för att han har alldeles för sletet pass... Alex känner att han måste dokumentera detta så han lobbar iväg en bild på en sittande Ante på andra sidan tullbåset. Då kommer en mycket arg tullman fram och skriker "NO PICTURES" och tvingar Alex att ta bort bilden. Welcome to England, people here are bitches. Vad vi fick lära oss senare var att folk i England, iallafall i Manchester, var överlag jävligt schyssta och trevliga.
Självklart fick vi inte checka in direkt när vi kom till hotellet. Det börjar bli lite av våran grej det där. Tjejen med dom gigantiska ögonbrynen jag bara trodde man fick se på Järnbrottsskolan eller möjligen i de djupaste delarna utav Tynnered. Rummen var nästan perfeka. 10/10 om det funnits något kylskåp. Men uppfinningsrika som vi är så fixade vi det problemet snabbt som ögat sedan när vi varit på Sainsbury's local och inhandlat våra alkoholhaltiga drycker. Vi bestämmer oss snabbt för att dra till Old Trafford och gå touren i Muséet och arenan, vi hoppar efter mycket problem med biljettautomaten, på tåget till tågstationen "Old Trafford". Man börjar bli lite tagen då man vet att snart är det dags att se arenan vi velat besöka ända sedan barnsben. Vi hoppar in på United Café för att avnjuta en vidrig fish and chips innan vi skall inta The Theatre of Dreams. Efter några bilder utanför arenan så går vi en fantastisk rundvandring i muséet. Vi fick se fantastiska mängder med pokaler, tröjor, bilder och andra minnesvärda saker. Att gå igenom en gång med bara samlarsaker ifrån säsongen '99 och sedan tillslut komma fram till en glaskub med FA-cup-bucklan, Premier League-bucklan och Champions League-bucklan aka THE TREBLE. Fyfan va stort alltså, herrejävlar. Efter rundvandringen så sätter vi oss i en av många barer inne på Old Trafford och dricker några öl i väntan på att vi får gå in på arenan. Sitta på läktaren, titta upp mot alla enorma läktare, se Stretford End, besöka omklädningsrummet, sitta i Player Lounge, gå bredvid planen, sitta på bänken. Allt är bara så enormt stort och ofattbart. Till alla som håller på ett lag som har sin arena kvar från långt tillbaka (Alltså inte byggt nytt ala Arsenal) .. Åk till arenan, se en match. Fan va enormt det är. All historia, all historik. DAMN GIRL!
Tillbaka på hotellet så börjar vi dricka sprit, öl och spela poker. Vi försöker smälta vad vi precis har varit med om och börja ladda inför en natt på stan. Alex och Ante tjötar i timmar om att vi skall gå till casinot för att dom "lever i nuet". Vi kommer dit, somnar nästan, Ante bränner £100 och Alex bränner typ £4 på sprit. Lyckat boys... efter casinot så hittar vi det. Varsity. En skön nattklubb där du för £1.5 fick dig en Redbullvodka. En skön nattklubb där du för £5 fick en vimmelbild på dig och dina vänner. En skön nattklubb där det krävdes fyra killar från Göteborg att dra igång dansgolvet. Ett jävla röj ett bra tag på dansgolvet innan Alex och Ante, killarna som lever för nuet, gick tillbaka till hotellet för att vara pigga dagen efteråt. Jag och Lundgren stannar en stund. Minglar med några killar från Bristol. Hur vi kom fram till att jag var en ensamstående Pappa vet jag inte riktigt, men det var bara att köra vidare. Tomorrow. GAME DAY!
Three days left to write about. Stay tuned for more Dräveri!
Regards
Peter "Keano" Sommer
Våran pålitlige chaufför Kent Kenta Hajen Koa Lundgren hämtar upp hela gänget tidigt på morgonen. Självklart var Ante lite sen, men det är lugnt, till våran stora förvåning så vaknade han iallafall. På Landvetter så var det sagt att Ante skulle bjuda på helrör, så blev inte fallet, han köpte sig en macka och en halv stock snus istället. Lundgren glömde alla sina pengar hemma och fick ringa Siv-plånbok för en digital överföring. Pengar och växling löste sig och vi slog oss ned i baren. Vi glider på planet, sist av alla... no shit... Vi märker samtidigt att det är kanske tidernas minsta plan vi flyger med. Jag vet iallafall att jag som ung haft ett uppblåsbart plan som var större än detta plan City Airlines försåg oss med. Att det skulle vara ett plan fyllt med Unitedsupportrar stämde inte riktigt heller då det var med Scouse bastards(Liverpoolfans) än Unitedfans på planet. Men "First Poker", "Poker Magazine" och "Offside" var tre tidningar som fick denna gudsförgätna flygtur att gå lite snabbare... vips så var det inflygning mot Manchester och resan kunde ta fart på allvar.
Vi landar på Manchester Airport och skall ta oss igenom tullen... då blir Ante, VEM ANNARS?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!, stoppad för att han har alldeles för sletet pass... Alex känner att han måste dokumentera detta så han lobbar iväg en bild på en sittande Ante på andra sidan tullbåset. Då kommer en mycket arg tullman fram och skriker "NO PICTURES" och tvingar Alex att ta bort bilden. Welcome to England, people here are bitches. Vad vi fick lära oss senare var att folk i England, iallafall i Manchester, var överlag jävligt schyssta och trevliga.
Självklart fick vi inte checka in direkt när vi kom till hotellet. Det börjar bli lite av våran grej det där. Tjejen med dom gigantiska ögonbrynen jag bara trodde man fick se på Järnbrottsskolan eller möjligen i de djupaste delarna utav Tynnered. Rummen var nästan perfeka. 10/10 om det funnits något kylskåp. Men uppfinningsrika som vi är så fixade vi det problemet snabbt som ögat sedan när vi varit på Sainsbury's local och inhandlat våra alkoholhaltiga drycker. Vi bestämmer oss snabbt för att dra till Old Trafford och gå touren i Muséet och arenan, vi hoppar efter mycket problem med biljettautomaten, på tåget till tågstationen "Old Trafford". Man börjar bli lite tagen då man vet att snart är det dags att se arenan vi velat besöka ända sedan barnsben. Vi hoppar in på United Café för att avnjuta en vidrig fish and chips innan vi skall inta The Theatre of Dreams. Efter några bilder utanför arenan så går vi en fantastisk rundvandring i muséet. Vi fick se fantastiska mängder med pokaler, tröjor, bilder och andra minnesvärda saker. Att gå igenom en gång med bara samlarsaker ifrån säsongen '99 och sedan tillslut komma fram till en glaskub med FA-cup-bucklan, Premier League-bucklan och Champions League-bucklan aka THE TREBLE. Fyfan va stort alltså, herrejävlar. Efter rundvandringen så sätter vi oss i en av många barer inne på Old Trafford och dricker några öl i väntan på att vi får gå in på arenan. Sitta på läktaren, titta upp mot alla enorma läktare, se Stretford End, besöka omklädningsrummet, sitta i Player Lounge, gå bredvid planen, sitta på bänken. Allt är bara så enormt stort och ofattbart. Till alla som håller på ett lag som har sin arena kvar från långt tillbaka (Alltså inte byggt nytt ala Arsenal) .. Åk till arenan, se en match. Fan va enormt det är. All historia, all historik. DAMN GIRL!
Tillbaka på hotellet så börjar vi dricka sprit, öl och spela poker. Vi försöker smälta vad vi precis har varit med om och börja ladda inför en natt på stan. Alex och Ante tjötar i timmar om att vi skall gå till casinot för att dom "lever i nuet". Vi kommer dit, somnar nästan, Ante bränner £100 och Alex bränner typ £4 på sprit. Lyckat boys... efter casinot så hittar vi det. Varsity. En skön nattklubb där du för £1.5 fick dig en Redbullvodka. En skön nattklubb där du för £5 fick en vimmelbild på dig och dina vänner. En skön nattklubb där det krävdes fyra killar från Göteborg att dra igång dansgolvet. Ett jävla röj ett bra tag på dansgolvet innan Alex och Ante, killarna som lever för nuet, gick tillbaka till hotellet för att vara pigga dagen efteråt. Jag och Lundgren stannar en stund. Minglar med några killar från Bristol. Hur vi kom fram till att jag var en ensamstående Pappa vet jag inte riktigt, men det var bara att köra vidare. Tomorrow. GAME DAY!
Three days left to write about. Stay tuned for more Dräveri!
Regards
Peter "Keano" Sommer
